Happ, då är det väl dags att erkänna. Även jag har sålt min själ för stålar.
Varje vardag i tre veckor får man hasa sig ur sängen vid tjugo över sex för att sömngående ta sig ner till bussen (som inte går, tack strejkjävel) mot sitt hederliga arbete. Som tur är så får inte staten ett öre av mina surt förtjänade femtiolappar.
Jag jobbar på Carlson Wagonlit Travel (Korkat namn, jag vet) och sorterar papper, viker papper, slänger papper och faxar papper dagar in och dagar ut.
Jag hatar papper.
Lite lustigt är det ändå vad man orkar göra för att få klirr i kassan. Man får slicka röv dag ut och dag in och vara trevlig emot allt och alla (ja, du läste rätt, jag kan vara trevlig). För att inte somna får jag bunkra upp ett lager av koffein som får Dreamhack att se ut som ett ålderdomshem. Men det är klart, min själ har ett pris och någon lade rätt bud. Who can blame me?

Jag har planerat lite på bloggens framtida utveckling och har därför inte haft tid att skriva någonting efter jobbet. Mer om det blir det eventuellt i höst..