Live or let die
På senare tid har ni som läser säkerligen märkt att jag inte postat någonting. Visst kan man peka på skolan hit och annat dit men det finns egentligen bara ett stort skäl, att jag har börjat ledsna.
Jag har länge slagits med att ha få läsare, och "det blir bättre sedan" tänket har alltid legat i bakhuvudet. Det är inte någon nyhet precis. Men nu när jag fått två veckor uppehåll tack vare Emelie så har jag haft tiden att fundera och kommit fram till att det inte finns så stark motivation helt enkelt.
Det känns som jag står och stampar vilt omkring mig på samma mark som jag stod på för ett halvår sedan såväl som när jag började blogga. Jag får inte mycket rum att utvecklas, får inte någon kritik och oftast inga kommentarer alls. Jag har lätt plöjt ner över tvåhundra timmar i bloggen sedan jag drog igång den förra vintern och jag har fortfarande lika många läsare. Noll till tre på vardagar och en liten höjning på helgen. Det spelar ingen roll om jag skriver om Film, musik, världsproblem, politik eller att jag stoppat upp en minivan i ändan. Det är fortfarande samma antal läsare och samma antal kritik. På sin absoluta höjd fem läsare om dagen, och som vanligast två.
Jag har ruttnat på att spendera min tid på detta helt enkelt. Vissa ser det som att jag bara gnäller och istället ska vara tacksam för det jag har, och det är jag verkligen. Jag älskar att skriva. Det är en av mina absolut största hobbys och jag blir superglad så fort någon slänger en rad åt mitt håll. Men det känns bara som att jag står stilla.
Jag har försökt olika vinklar att tackla problemet och nu är det dags att sticka in adrenalinsprutan i hjärtat och hoppas att allt gå vägen. Nu ställer jag beslutet till er.
Ska jag eller ska jag inte fortsätta blogga?
Det känns som att jag klagar på er läsare. Det är verkligen inte meningen. Ni är bäst. Det är tack vare er som jag hållit på, oavsett era nummer.
Carl
Jag har länge slagits med att ha få läsare, och "det blir bättre sedan" tänket har alltid legat i bakhuvudet. Det är inte någon nyhet precis. Men nu när jag fått två veckor uppehåll tack vare Emelie så har jag haft tiden att fundera och kommit fram till att det inte finns så stark motivation helt enkelt.
Det känns som jag står och stampar vilt omkring mig på samma mark som jag stod på för ett halvår sedan såväl som när jag började blogga. Jag får inte mycket rum att utvecklas, får inte någon kritik och oftast inga kommentarer alls. Jag har lätt plöjt ner över tvåhundra timmar i bloggen sedan jag drog igång den förra vintern och jag har fortfarande lika många läsare. Noll till tre på vardagar och en liten höjning på helgen. Det spelar ingen roll om jag skriver om Film, musik, världsproblem, politik eller att jag stoppat upp en minivan i ändan. Det är fortfarande samma antal läsare och samma antal kritik. På sin absoluta höjd fem läsare om dagen, och som vanligast två.
Jag har ruttnat på att spendera min tid på detta helt enkelt. Vissa ser det som att jag bara gnäller och istället ska vara tacksam för det jag har, och det är jag verkligen. Jag älskar att skriva. Det är en av mina absolut största hobbys och jag blir superglad så fort någon slänger en rad åt mitt håll. Men det känns bara som att jag står stilla.
Jag har försökt olika vinklar att tackla problemet och nu är det dags att sticka in adrenalinsprutan i hjärtat och hoppas att allt gå vägen. Nu ställer jag beslutet till er.
Ska jag eller ska jag inte fortsätta blogga?
Det känns som att jag klagar på er läsare. Det är verkligen inte meningen. Ni är bäst. Det är tack vare er som jag hållit på, oavsett era nummer.
Carl
HEJDÅ!
Så nu är min tid här över, Carl har nu kommit hem och ska rädda alla som törstar efter bättre och längre inlägg. ;)
Att blogga har varit en ovanlig uppgift för mig som inte tillbringar så mycket av min tid framför datorn, men det har varit roligt och ganska spännande :D
Tack Carl för att jag fick gästblogga på din blogg! Jag känner mig hedrad över uppgiften!
Oh juste Carl! Hör av dig om imorgon! xD
STORKRAM
Emelie
Att blogga har varit en ovanlig uppgift för mig som inte tillbringar så mycket av min tid framför datorn, men det har varit roligt och ganska spännande :D
Tack Carl för att jag fick gästblogga på din blogg! Jag känner mig hedrad över uppgiften!
Oh juste Carl! Hör av dig om imorgon! xD
STORKRAM
Emelie
Godisväder
När det regnar så mycket som det gör nu har jag kommit fram till en räddning! *trumvirvel*
En film + godis! Slår aldrig fel och man kan förhoppningsvis glömma bort vädret utanför.. En annan räddning
är te i massor (vilket jag och Amanda provar på ofta) - mycket mysigt :)
Nej, dags att svulla! KRAM
ps. imorgon kommer jonas :D
Idétorka
Tänkte att det var dags att skriva ett inlägg igen, måste ju göra Carl nöjd :) Karro gav mig idén att skriva om tapas, ett väldigt gott ting att ha till exempel salta kex :D På vår picnic idag åt vi nämligen denna höjdare :D Rekommenderar det starkt!
Såå.. nu vet ni det :) Har verkligen inget att skriva om just nu :/ så jag hänvisar till www.grisrosa.blogg.se om ni vill läsa något matnyttigt xD
KRAM
Såå.. nu vet ni det :) Har verkligen inget att skriva om just nu :/ så jag hänvisar till www.grisrosa.blogg.se om ni vill läsa något matnyttigt xD
KRAM
VATTENMELON
En perfekt picnicdetalj! Passar jättebra till det vackra vädret vi har ute :)
Kladdkaka
Tack så mycket Carl ;) Måste säga att jag Känner mig väldigt smickrad över att bli tillfrågad om att gästblogga medans Carl är ute på galej :)
sååå.. vad ska nu jag skriva om när jag inte ska skriva om lika "mystiska saker" som orginalägaren? :O *trumvirvel* MAT! Och hur jag ska lyckas med det på ett galant sätt vet jag knappt själv ännu -
men frukta icke mina vänner - den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ;D.
Tänkte inleda den 26/7 (dagen efter lön :D) med ett underbart recept på kladdkaka, jag åt den igår :D
Ingredienser
12-16 port
100 g smör
2 1/2 dl strösocker
2 ägg
1 1/2 dl vetemjöl
3 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
Garnering:
florsocker
Till servering:
vispad grädde eller glass och frukt
Gör så här
Sätt ugnen på 175°. Smält smöret i en kastrull. Lyft av kastrullen från plattan. Rör ner socker och ägg, blanda väl.
Rör ner övriga ingredienser så att allt blir väl blandat. Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.
Grädda mitt i ugnen ca 20 min. Kakan blir låg med ganska hård yta och lite kladdig i mitten. Låt kakan kallna. Pudra över florsocker. Servera
med grädde eller glass och frukt.
Om man är glutenintolerant (långt ord :O) så kan man byta ut mjöl mot glutenfritt mjöl :D och så alla vet så innehåller vaniljsocker och kakao inte gluten! Det har jag nämligen tagit reda på :)
Nu blev det ett långt första inlägg för mig, så nu går jag och äter fruktost!
Surprise!
Om snart sex timmar ringer en klocka och undertecknad lämnar landet kort därefter. Men eftersom jag inte vill att denna sida ska dö ut medan jag är på semester (Läs: Rehabilitering) så har jag tagit vidare åtgärder.
Jo, mina Damer och Herrar, får jag lov att presentera..
*trumvirvel*
*mer trumvirvel*
*Lite extra trumvirvel*
*Fanfar*
*saxofonsolo*
*keyboard*
*gubben i coop-forum reklamen*
*cymbaler*
Emelie tar över. Nej, det är inte första april riktigt än.
Från och med imorgon och två veckor frammåt kommer Emelie-med-okänt-efternamn att regera denna sida, så alla som börjat gråta av mitt skrivande kan nu för en kort stund skina som solen, helt utan extra kostnad.
Vad hon kommer skriva om har jag ingen större koll på, bara att det inte kommer vara lika "Mystiskt" som jag själv är.
Med dessa ord lämnar jag över min sida till Emelie.
Lycka till!
Hurra för mig
Idag fyller jag sexton. Woho. Det firades med jordgubbstårta på jobbet (någon hade lyckats få reda på det) och med en viss teknisk revolution i handen. iPhone är den absolut bästa mobiltelefonen jag någonsin sett. Det är egentligen mer än en mobil. Det är någonting extra, någonting större.
Alla icke-nördar får ge mig en lätt käftsmäll (jag fyller ju trots allt år) och bortse från ovanstående text.
Det blev ett litet grattis imorse av föräldrarna, men mer än min egna present till mig så har jag inte fått någonting. Kanske för att jag fick låna en hel del pengar i en vecka av mina snälla föräldrar igår.
Kanske får jag en presenter av Karolin ikväll. Det vore mysigt.
Superhärligt sätt att fira sin födelsedag på. Sju och en halv timmes total uttråkning. För pengar.
Alla icke-nördar får ge mig en lätt käftsmäll (jag fyller ju trots allt år) och bortse från ovanstående text.
Det blev ett litet grattis imorse av föräldrarna, men mer än min egna present till mig så har jag inte fått någonting. Kanske för att jag fick låna en hel del pengar i en vecka av mina snälla föräldrar igår.
Kanske får jag en present
Superhärligt sätt att fira sin födelsedag på. Sju och en halv timmes total uttråkning. För pengar.
Nu har man någonting att fira
Jag som hade väntat mig att inte få händerna om iPhone förrän i slutet av Augusti kan nu lysa som en neonskylt då Telia ringde för en halvtimme sedan och sade att den finns att hämta ut nu. Imorgon på min födelsedag ska jag införskaffa den finaste presenten jag köpt till mig själv någonsin. Det måste vara en tidig julafton minus tomten helt enkelt. Kanske för att jag alltid brukar vara tomte..
Jag ska försöka hinna med en recension innan jag åker iväg till Åland i två veckor den 26e. På Åland kan jag inte nyttja saken för fem öre och jag vågar nog inte ens ta med den, om båten skulle sjunka eller någonting. För inte vill man att den ska komma till skada? Men innan dess ska jag ha förberett mig med recension och möjligtvis en del bloggar som publiceras efter hand medan jag är borta. Vi får se vad jag hinner med. Jag ska ju hinna pilla på min nya leksak.
Jag ska försöka hinna med en recension innan jag åker iväg till Åland i två veckor den 26e. På Åland kan jag inte nyttja saken för fem öre och jag vågar nog inte ens ta med den, om båten skulle sjunka eller någonting. För inte vill man att den ska komma till skada? Men innan dess ska jag ha förberett mig med recension och möjligtvis en del bloggar som publiceras efter hand medan jag är borta. Vi får se vad jag hinner med. Jag ska ju hinna pilla på min nya leksak.
En dåre med pengar
Då har väl alla planeter lagts på rad, för så snart som en viss avskydd telepoeratör får in en viss mobiltelefon ska en viss pojkvasker införskaffa en sådan. Trots många mottagna slag mot huvudet (sådant lär inte minska efter saken finns i handen) så bestämde jag mig för att skaffa mig en iPhone 3G trots det hutlösa priset. Telia är det enda företaget med vettig 3G-täckning, så valet av dem var ganska självklart av Apple.
Telia så kallat "Fuckade up" när de lanserade prylen. Dels så hade de absolut ingen koll på hur stor efterfrågan var och inte heller hur ett vettigt abbonemang ska formas. Istället får man sy ihop ett eget paket av deras ordinarie abbonemang och betala mer för leksaken i sig.
Ja, jag är en sinnessjuk mongolid som borde spärras in. Ja, jag tänker betala Telias överpriser. Ja, jag tänker bannemig lägga händerna om en iPhone 3G. Det enda sättet någon kan få mig att bli kontorsmänniska är nog att motivera mig med någonting jag verkligen vill ha. Det känns på ett sätt skönt att telefonen inte är allt för överkomlig då det blir relativt tråkigt om alla löper runt med en. Det är en exklusiv pryl som lätt tonas ner av att alla har en. Hittills har jag sett en (1) person på staden med en iPhone 3G och då åker jag i snitt två timmar kommunalt varje dag. Jag kommer självklart vara här och recensera den efter jag har lekt med den i ungefär en vecka. Men när Telia får in den i lager igen är osäkert, och två veckors Ålandssemester kommer med största sannolikhet att döda min bokning. Men jag ska ha en iPhone. Även om priset är en stålhätta mellan benen.
Sandra sade att ett steg från beroendet är att erkänna det. Isåfall är detta att injecera adrenalin i min beroendeådra för de kommande åren. Jag är en komplett idiot, jag vet. Det är ett symptom jag inte lär bli av med på väldigt länge.
Ajfån. Då priset verkligen är Aj.
Telia så kallat "Fuckade up" när de lanserade prylen. Dels så hade de absolut ingen koll på hur stor efterfrågan var och inte heller hur ett vettigt abbonemang ska formas. Istället får man sy ihop ett eget paket av deras ordinarie abbonemang och betala mer för leksaken i sig.
Ja, jag är en sinnessjuk mongolid som borde spärras in. Ja, jag tänker betala Telias överpriser. Ja, jag tänker bannemig lägga händerna om en iPhone 3G. Det enda sättet någon kan få mig att bli kontorsmänniska är nog att motivera mig med någonting jag verkligen vill ha. Det känns på ett sätt skönt att telefonen inte är allt för överkomlig då det blir relativt tråkigt om alla löper runt med en. Det är en exklusiv pryl som lätt tonas ner av att alla har en. Hittills har jag sett en (1) person på staden med en iPhone 3G och då åker jag i snitt två timmar kommunalt varje dag. Jag kommer självklart vara här och recensera den efter jag har lekt med den i ungefär en vecka. Men när Telia får in den i lager igen är osäkert, och två veckors Ålandssemester kommer med största sannolikhet att döda min bokning. Men jag ska ha en iPhone. Även om priset är en stålhätta mellan benen.
Sandra sade att ett steg från beroendet är att erkänna det. Isåfall är detta att injecera adrenalin i min beroendeådra för de kommande åren. Jag är en komplett idiot, jag vet. Det är ett symptom jag inte lär bli av med på väldigt länge.
Ajfån. Då priset verkligen är Aj.
Vad har du att fira?
På fredag blir jag av med min nuvarande ålder och uppfrächas i år igen genom att plussa på en etta.
Dags att bli sexton fyllda.
Jag har aldrig riktigt brytt mig om födelsedagar. Vad är det att fira egentligen? Sextonårsjubileum? Jag förstår mig på trettio och femtioårsjubileum, men sexton, tolv, tjugotre och trettiosju? Vad är det att fira egentligen?
Wohoo, jag är sexton år! Bara två till så får jag halsa vodka i soffan på tidsagkvällar!
Nej, att fylla sexton är egentligen ingenting att fira över huvud taget. Någonting jag tänker fira istället är att jag på min sextonårsdag firar tio år som tv-spelare. Det hela började med Pokemon på en Gameboy och det ska firas med att bland annat titta på den första pokemon-filmen. Jag är nörd in i blodet, jag vet. En stolt sådan.
Dags att bli sexton fyllda.
Jag har aldrig riktigt brytt mig om födelsedagar. Vad är det att fira egentligen? Sextonårsjubileum? Jag förstår mig på trettio och femtioårsjubileum, men sexton, tolv, tjugotre och trettiosju? Vad är det att fira egentligen?
Wohoo, jag är sexton år! Bara två till så får jag halsa vodka i soffan på tidsagkvällar!
Nej, att fylla sexton är egentligen ingenting att fira över huvud taget. Någonting jag tänker fira istället är att jag på min sextonårsdag firar tio år som tv-spelare. Det hela började med Pokemon på en Gameboy och det ska firas med att bland annat titta på den första pokemon-filmen. Jag är nörd in i blodet, jag vet. En stolt sådan.
Med en kamera i sovrummet
Då har det kommit ut ur garderoben eller snarare har det pressats därifrån. Jag talar om FRA-lagens riktiga syfte. SvD avslöjade imorse att som jag tidigare gissat så är lagen till för att spana på Ryssland.
Nej, du läste inte fel.
Jag är arg. Ursinnig. Lagen i sig är helt korkad, men när den riktar sig mot ett folk som inte ens är vårt eget börjar mitt blod koka på riktigt. Då svensken var dum nog att rösta fram moderaterna så får väl vi stå vårt kast, men ryssen är helt oskyldig.
Jag vill inte se de ryska förstasidorna imorgon. Nu krävs det bara lite jävlar annama från Ryssland och vips så är Sverige inne i sitt första krig på över 100 år.
Är det någon man ska lägga skulden på så är det nog svensken själv.
Svensken som knyter näven i fickan och på sin höjd skickar in en arg insändare till lokaltidningen. Svensken som inte vågar sitta bredvid någon främling på bussen, svensken som tror att hon ska bli våldtagen bara någon står en halvmeter bakom henne i kön på ICA.
Vi är inte annat än en bunt konflikträdda satar och det har nu slagit tillbaks på oss. Vi har ingen annan att skylla utom oss själva, du som jag.
Spaningen på Ryssland är bara ännu ett försök till att skydda sig från obefinteliga hot.
Jag tänker mycket på debatten som fanns i riksdagen innan lagen klubbades igenom. Vem av dem som talade visste om att allt de sade var ren och skär lögn? Varför har inte stadsministern kommenterat detta ordentligt?
Det finns inget yttre hot. Vi avvecklar vårt försvar bit för bit och istället försöker vi skydda oss på andra sätt. FRA är inte att snegla genom grannens vardagsrumsfönster. FRA är den som sätter upp kameror i varje rum i sin grannes hus. Nu kan vi bara sitta tillbaka och glo på medans Ryssland kokar ihop ett svar åt oss. Det ser inte ljust ut för vår blågula nation.
Nej, du läste inte fel.
Jag är arg. Ursinnig. Lagen i sig är helt korkad, men när den riktar sig mot ett folk som inte ens är vårt eget börjar mitt blod koka på riktigt. Då svensken var dum nog att rösta fram moderaterna så får väl vi stå vårt kast, men ryssen är helt oskyldig.
Jag vill inte se de ryska förstasidorna imorgon. Nu krävs det bara lite jävlar annama från Ryssland och vips så är Sverige inne i sitt första krig på över 100 år.
Är det någon man ska lägga skulden på så är det nog svensken själv.
Svensken som knyter näven i fickan och på sin höjd skickar in en arg insändare till lokaltidningen. Svensken som inte vågar sitta bredvid någon främling på bussen, svensken som tror att hon ska bli våldtagen bara någon står en halvmeter bakom henne i kön på ICA.
Vi är inte annat än en bunt konflikträdda satar och det har nu slagit tillbaks på oss. Vi har ingen annan att skylla utom oss själva, du som jag.
Spaningen på Ryssland är bara ännu ett försök till att skydda sig från obefinteliga hot.
Jag tänker mycket på debatten som fanns i riksdagen innan lagen klubbades igenom. Vem av dem som talade visste om att allt de sade var ren och skär lögn? Varför har inte stadsministern kommenterat detta ordentligt?
Det finns inget yttre hot. Vi avvecklar vårt försvar bit för bit och istället försöker vi skydda oss på andra sätt. FRA är inte att snegla genom grannens vardagsrumsfönster. FRA är den som sätter upp kameror i varje rum i sin grannes hus. Nu kan vi bara sitta tillbaka och glo på medans Ryssland kokar ihop ett svar åt oss. Det ser inte ljust ut för vår blågula nation.
Jobbet dag 9, inga papercuts hittills
Efter att ha slukat lunchen på 25 minuter och stoppat alltsammans i diskmaskinen avnjuter jag en rund halvtimme till framför datorn innan någon kommer med läderpiska och ber mig gå tilllbaka till arbetet om jag inte vill få ordentligt med smisk.
Det blir ingen iPhone för min del. Telia har gjort ett fatalt misstag och lät en pryo-elev prissätta leksaken då den kommer upp i ett totalpris på minst 10 000 inklusive abbonemangskostnad. Något som chokerade varenda person med förhoppningar om att lägga vantarna om den. Telia sträckte glatt långfingret till allt och alla med sina hutlösa priser. Dags att byta till Comviq snart om inte någonting nytt kommer upp om telefonen. För att jag är löjligt sugen på en och kan nästan tänka mig att betala de tiotusen kronorna för att få en. Jag är tokig, jag vet.
Annars är det inte så mycket nytt på min front förutom en liten omdesign i mitt revir. Jag införskaffade igår ett par posters, den ena föreställandes U2 och den andra var en bild på sex damer med varsitt Pink Floyd-omslag målat på ryggen. Otroligt fina konstverk båda två för en obefintlig summa. Snart ska även den blå kolossen kallad bokhylla brinna på bakgården. Denna ska ersättas med ett vitt skrivbord.
Jag märkte nyss att min design ser ut som gröt, som en människa idisslat. Om det beror på att vi har Internet Explorer (dö, dö, dö) eller någonting annat ska jag undersöka när jag kommit hem om jag kan slita ögonen från den vackra damen som kommer på besök. Om du använder IE ska du döden dö. Skaffa antingen Safari eller Mozilla Firefox. NU!
Nu får jag skynda mig med att slå ihop ett fint slut på dagens melodi för snart kommer chefen tillbaka med en lätt motorsåg i handen och jag är inte så kaxig när någon delat mig på mitten. Jag tror inte att man får blogga på jobbet i alla fall. Bäst att inte ta några risker.
Det blir ingen iPhone för min del. Telia har gjort ett fatalt misstag och lät en pryo-elev prissätta leksaken då den kommer upp i ett totalpris på minst 10 000 inklusive abbonemangskostnad. Något som chokerade varenda person med förhoppningar om att lägga vantarna om den. Telia sträckte glatt långfingret till allt och alla med sina hutlösa priser. Dags att byta till Comviq snart om inte någonting nytt kommer upp om telefonen. För att jag är löjligt sugen på en och kan nästan tänka mig att betala de tiotusen kronorna för att få en. Jag är tokig, jag vet.
Annars är det inte så mycket nytt på min front förutom en liten omdesign i mitt revir. Jag införskaffade igår ett par posters, den ena föreställandes U2 och den andra var en bild på sex damer med varsitt Pink Floyd-omslag målat på ryggen. Otroligt fina konstverk båda två för en obefintlig summa. Snart ska även den blå kolossen kallad bokhylla brinna på bakgården. Denna ska ersättas med ett vitt skrivbord.
Jag märkte nyss att min design ser ut som gröt, som en människa idisslat. Om det beror på att vi har Internet Explorer (dö, dö, dö) eller någonting annat ska jag undersöka när jag kommit hem om jag kan slita ögonen från den vackra damen som kommer på besök. Om du använder IE ska du döden dö. Skaffa antingen Safari eller Mozilla Firefox. NU!
Nu får jag skynda mig med att slå ihop ett fint slut på dagens melodi för snart kommer chefen tillbaka med en lätt motorsåg i handen och jag är inte så kaxig när någon delat mig på mitten. Jag tror inte att man får blogga på jobbet i alla fall. Bäst att inte ta några risker.
Nybliven kontorsnisse
Happ, då är det väl dags att erkänna. Även jag har sålt min själ för stålar.
Varje vardag i tre veckor får man hasa sig ur sängen vid tjugo över sex för att sömngående ta sig ner till bussen (som inte går, tack strejkjävel) mot sitt hederliga arbete. Som tur är så får inte staten ett öre av mina surt förtjänade femtiolappar.
Jag jobbar på Carlson Wagonlit Travel (Korkat namn, jag vet) och sorterar papper, viker papper, slänger papper och faxar papper dagar in och dagar ut.
Jag hatar papper.
Lite lustigt är det ändå vad man orkar göra för att få klirr i kassan. Man får slicka röv dag ut och dag in och vara trevlig emot allt och alla (ja, du läste rätt, jag kan vara trevlig). För att inte somna får jag bunkra upp ett lager av koffein som får Dreamhack att se ut som ett ålderdomshem. Men det är klart, min själ har ett pris och någon lade rätt bud. Who can blame me?
Jag har planerat lite på bloggens framtida utveckling och har därför inte haft tid att skriva någonting efter jobbet. Mer om det blir det eventuellt i höst..
Varje vardag i tre veckor får man hasa sig ur sängen vid tjugo över sex för att sömngående ta sig ner till bussen (som inte går, tack strejkjävel) mot sitt hederliga arbete. Som tur är så får inte staten ett öre av mina surt förtjänade femtiolappar.
Jag jobbar på Carlson Wagonlit Travel (Korkat namn, jag vet) och sorterar papper, viker papper, slänger papper och faxar papper dagar in och dagar ut.
Jag hatar papper.
Lite lustigt är det ändå vad man orkar göra för att få klirr i kassan. Man får slicka röv dag ut och dag in och vara trevlig emot allt och alla (ja, du läste rätt, jag kan vara trevlig). För att inte somna får jag bunkra upp ett lager av koffein som får Dreamhack att se ut som ett ålderdomshem. Men det är klart, min själ har ett pris och någon lade rätt bud. Who can blame me?
Jag har planerat lite på bloggens framtida utveckling och har därför inte haft tid att skriva någonting efter jobbet. Mer om det blir det eventuellt i höst..
I fhaking rule
Grabbarna Grus.
Jag saknar verkligen det konstigaste gänget i världshistorien. Mitt gäng. Egentligen var vi inte något gäng utan bara en grupp vilseledna satar med lite vett bakom pannan som hade turen att alla hamna i samma klass. Den stämningen och den känslan som vi ändå hade var obeskrivelig. De mest blåsta idoterna och de skummaste typerna i skolan var vi. Var och en hade vi våra egna meriter och värden som smed ihop oss likt tjära och fjädrar. Alla fyllde vi en välförtjänt plats i gruppen, och jag saknar de verkligen. Att splitras var sorgligt. Ut sprang man från skolan utan att egentligen titta tillbaka på vad som var. Men jag kommer minnas Grus. många många år framöver som det mest underliga som hänt mig. Och jag älskade det.
Namnet var faktiskt min idé.
Namnet var faktiskt min idé.
Bort med skiten
Midsommar är den tiden när släkt och vänner samlas för att äta svensk mat och för att ha en ursäkt att få ha i sig en hel del starksprit som de köpt på systemet. Överallt märks det, på mataffären och i tv-rutan, överallt märks det att denna underliga tid är kommen. Man dansar runt en flaggstång med blommor på som är fasttejpade av männen. Sedan för att man ska vara riktig man så ska man också vara med att resa stången, annars är man fortfarande en liten pojke som får sitta hos farmor medan föräldrarna bjuder runt på champagne. Man springer runt i en ring kring flaggstången till ”gamla goda visor” för att sedan gå hem igen och ha i sig ännu mer mat och ännu mer sprit.
Löjligt
Midsommarmaten, det vill säga sill, potatis och likdel är inte gott. Alls. Det finns köttbullar, prinskorvar, lax, minst fem olika sorter av tidigare nämnda sill varav alla smakar lika vidrigt. Det finns ost i mängder, tre olika sorters bröd och en uppsjö pålägg för att ingen ska börja lipa om leverpastej inte finns. Maten är billig, svensk och smakar av Lidl.
Det görs inte längre för att det är gott, utan snarare av tradition. Maten var kanske lyx för femtio år sedan, men idag är det gammalt och unket.
Skrota midsommaren.
Detta möter man vid ett Googlesök på midsommar. Bränn skiten, säger undertecknad.
Löjligt
Midsommarmaten, det vill säga sill, potatis och likdel är inte gott. Alls. Det finns köttbullar, prinskorvar, lax, minst fem olika sorter av tidigare nämnda sill varav alla smakar lika vidrigt. Det finns ost i mängder, tre olika sorters bröd och en uppsjö pålägg för att ingen ska börja lipa om leverpastej inte finns. Maten är billig, svensk och smakar av Lidl.
Det görs inte längre för att det är gott, utan snarare av tradition. Maten var kanske lyx för femtio år sedan, men idag är det gammalt och unket.
Skrota midsommaren.
Detta möter man vid ett Googlesök på midsommar. Bränn skiten, säger undertecknad.
På väg att bli zombie
Nu lagom till sommaren så har jag dragit på mig en redig sjukdom och börjat likna våra vänner i grått kött bara mer och mer. Att sova med fönstret öppet när det är saharadags i sovrummet är inte att rekommendera då vissa virus fortfarande kretsar runt. Jag har ett ganska kraftigt immunförsvar i övrigt, men när någonting slår till så görs det ordentligt. Jag har inte varit sjuk på år och dar (bokstavligen år) och trodde att en enda natt med öppet fönster absolut inte skulle vara någon fara. Men icke sade moder jord och bestämde att flytta Sibirien en liten bit västerut över natten.
Det gör ont att prata, ont att andas, ont att tänka och ont på sällen man egentligen inte ens borde kunna ha ont. Näsan är lika fylld med skit som alliansens stora käft och man låter som någonting man körde över med Volvon förra sommaren när man försöker prata. Utöver det så kan man nästan inte äta dricka eller sova (vilket är anledningen till att bloggen är skriven när den är). Att sitta framför datorn är som en zlatan-kick rakt mellan benen (dubbla smärtan för mig som inte gillar sporten) men någonting som ändå görs för de dagliga tre läsarna jag har (på fullt allvar).
När kroppen är sjuk så blir skallen likaså vilket leder till en del intressanta drömmar. Hint: om en hagga i ett köpcentrum får lust att styckmörda dig så ska du sno den lilla kniven innan hon gör det. Brandyxan fungerar inte. Lita på någon som testade.
Så förutom att ha blivit omvandlad till en vandrande klump med grått kött och att ha blivit dödad i sömnen så har man gett sig an en promenad med Emelie (på uppdrag av Karolin) samt insnöat sig än mer i musik. Jag upptäckte just att jag fyller år om en månad. Istället för att bli betraktad som en liten äcklig skitunge så kommer jag inom en snar framtid att enbart betraktas som en äcklig skitunge. Och det är inte helt fel.
Det gör ont att prata, ont att andas, ont att tänka och ont på sällen man egentligen inte ens borde kunna ha ont. Näsan är lika fylld med skit som alliansens stora käft och man låter som någonting man körde över med Volvon förra sommaren när man försöker prata. Utöver det så kan man nästan inte äta dricka eller sova (vilket är anledningen till att bloggen är skriven när den är). Att sitta framför datorn är som en zlatan-kick rakt mellan benen (dubbla smärtan för mig som inte gillar sporten) men någonting som ändå görs för de dagliga tre läsarna jag har (på fullt allvar).
När kroppen är sjuk så blir skallen likaså vilket leder till en del intressanta drömmar. Hint: om en hagga i ett köpcentrum får lust att styckmörda dig så ska du sno den lilla kniven innan hon gör det. Brandyxan fungerar inte. Lita på någon som testade.
Så förutom att ha blivit omvandlad till en vandrande klump med grått kött och att ha blivit dödad i sömnen så har man gett sig an en promenad med Emelie (på uppdrag av Karolin) samt insnöat sig än mer i musik. Jag upptäckte just att jag fyller år om en månad. Istället för att bli betraktad som en liten äcklig skitunge så kommer jag inom en snar framtid att enbart betraktas som en äcklig skitunge. Och det är inte helt fel.
Ministermord, Cyanid, TNT, Prostitution, Jihad och Våldtäckt
Hej FRA!
Den 18: e juni ska det bestämmas om all kabeltrafik som korsar de svenska gränserna ska övervakas. För oss betyder det att i princip varje sms, mail, blogginlägg, hemsida, telefonsamtal, chattar och dylikt kommer att kunna kontrolleras. Storebror är född. FRA kommer ha rätt att snoka upp i varje individs privatliv för att kunna leta ut misstänkta brottslingar och sätta dit dem. Deras maskiner kommer att kunna snoka sig in överallt och reagera på speciella ord (som i titeln) för att sedan övervakas av människor. Det drabbar inte enbart de kriminella, utan även privatpersoner. Alla behandlas som misstänkta. Vad hände med vår frihet?
Mitt privatliv är mitt privatliv, och jag har alltid trott att man har haft rätt till att hålla sina hemligheter för sig själv. Men om förslaget går igenom kommer jag att kunna övervakas även om jag är kriminell eller inte. Det är bara ett steg närmre till att göra vår nation till en polisstat. Jag vill inte ha någon sittandes med en mapp med ”Carl Björklund” skrivet på den med mitt liv dokumenterat. Jag blir äcklad när jag bara tänker tanken. Teknologin kommer att utvecklas i tid med människan, och om hundra år så vet antagligen alla allt om alla. Inte allt för trevligt eftersom alla har ett lik i garderoben. Information läcker från källor (vilket redan har hänt) och används för utpressning. FRA kan knäcka proxys och lösenord som en glasspinne för att komma in vart de behöver.
Det vore löjligt att tänka sig för fem år sedan att hela befolkningen ska komma att övervakas. FRA har redan börjat övervaka i sådan utsträckning som är olaglig och bryter emot grundlagen. Att detta ens tas upp för diskussion är löjligt. Detta gör bara att min röst dras än närmre till Piratpartiet inför valet 2010. Sedan känns suget att flytta utomlands större.
Den 18: e juni ska det bestämmas om all kabeltrafik som korsar de svenska gränserna ska övervakas. För oss betyder det att i princip varje sms, mail, blogginlägg, hemsida, telefonsamtal, chattar och dylikt kommer att kunna kontrolleras. Storebror är född. FRA kommer ha rätt att snoka upp i varje individs privatliv för att kunna leta ut misstänkta brottslingar och sätta dit dem. Deras maskiner kommer att kunna snoka sig in överallt och reagera på speciella ord (som i titeln) för att sedan övervakas av människor. Det drabbar inte enbart de kriminella, utan även privatpersoner. Alla behandlas som misstänkta. Vad hände med vår frihet?
Mitt privatliv är mitt privatliv, och jag har alltid trott att man har haft rätt till att hålla sina hemligheter för sig själv. Men om förslaget går igenom kommer jag att kunna övervakas även om jag är kriminell eller inte. Det är bara ett steg närmre till att göra vår nation till en polisstat. Jag vill inte ha någon sittandes med en mapp med ”Carl Björklund” skrivet på den med mitt liv dokumenterat. Jag blir äcklad när jag bara tänker tanken. Teknologin kommer att utvecklas i tid med människan, och om hundra år så vet antagligen alla allt om alla. Inte allt för trevligt eftersom alla har ett lik i garderoben. Information läcker från källor (vilket redan har hänt) och används för utpressning. FRA kan knäcka proxys och lösenord som en glasspinne för att komma in vart de behöver.
Det vore löjligt att tänka sig för fem år sedan att hela befolkningen ska komma att övervakas. FRA har redan börjat övervaka i sådan utsträckning som är olaglig och bryter emot grundlagen. Att detta ens tas upp för diskussion är löjligt. Detta gör bara att min röst dras än närmre till Piratpartiet inför valet 2010. Sedan känns suget att flytta utomlands större.
Svenskt bajs smakar inte
Fotbolls-EM börjar snart medans en annan tar en titt på Where the action is på Aftonbladet sunkiga hemsida. Mando Diao tog upp scenen med löjliga låtar som gör mig till en lycklig man som inte köpte biljetter. Bandet ägnade en låt åt solen och en annan åt vinden. Supertrevligt om man är en pårökt hippie i trasiga kläder som fortfarande gnäller om Vietnamkriget. Den svenska musiken är död, stendöd. Någonting som inte ens Takida kan göra någonting åt, ett band som var en fräsch bris när de var nya men sedan dödades av radion. Inte en enda textrad fastnar i mitt huvud när sångaren (som ser ut som han fått någonting långt och trubbigt uppkört i rektum) står och skriker någonting som enligt källa tydligen ska vara sång. Trummisen har uppenbarligen haft i sig en sjuttis vodka för mycket, och bassisten hörs inte över huvud taget. Efter halva uppträdandet börjar alla i bandet låta som de sitter på en Irländsk pub sent en lördagskväll då de trallar samma ”la la la lalalala” om och om igen igenom en hel låt. Jag vet inte om hela bandet har supit ner sig på billig sprit eller om heroinet har brukats i för hög grad, men jag lyckas inte förstå hur ett band som detta kan få en hel timme på scen.
Någon som vågar gissa vilket objekt pojkvaskern fått uppkört i ändan?
