Jag vill börja detta inlägg med ett stort frågetecken. Ett riktigt stort sådant, och det tillägnas ingen mindre än de ansvariga för sidan ni läser nu. Alla som innerligt hoppades på att jag var schizofren när de läste förra meningen (jag ser dig) kan ställa in festen. Jag pratar om de ansvariga för Blogg.se
Det är antagligen relativt svårt att byta plattform, men att planera innan man får för sig att göra någonting som stänger ner tusentals människor är väl en självklarhet för många. Att byta plattform ska tydligen ta ungefär ett dygn, och när man tar på sig två och ett halvt utan att lyckas ställer jag den ledande frågan:

Vad håller ni på med?!

I livets andra sidor så är det väl dags att slänga upp det här också, även om alla nog vet om det, och om du nu inte gör det så kan vi komma överens om en tid då just du kan få komma hit och ge mig redigt med spö, helt gratis. Jag har hört talas om att gnida knäckebröd emot öronen ska göra hiskeligt ont.
Klartext: Jag och Karolin Målsäter är tillsammans sedan den 20e mars. Alla eventuella frågor som självklart behöver svar kan skickas till [email protected], men enbart om orden "sanningsförvridare", "yttrandefrihetsutnyttjare" och "propagerare" används.

Just sitter jag och fnissar som en tok då faderns nya speakers kom hem häromdagen. Petter må vara blind, men han kan bygga bättre saker än allt vad Jvc och Sony skulle kunna göra tillsammans för en bråkdel av priset. De stora mustiga ekträiga åkte ut och fick ge plats åt två små monster. Det bevisar verkligen att storleken inte spelar någon roll för ljudets skull. Och ändå så kör vi för tillfället på en gammal förstärkare. Hur tusan Petter kan designa sina egna saker utan syn har jag ingen aning om (då han bokstavligt talat gör allt själv) men de ser helt fantastiskt läckra ut. Men jag är fortfarande less på att pappa inte köpt en redig spelare ännu.

Men å andra sidan, man kan ju inte få allt.

Dö reklamotyg, dö.